Känslor.
Tänk att man kan ha så mycket känslor inom sig. Ska det vara bra? Jag tror att jag tänker alldeles för mycket. Om livet med Jesus, om livet med människorna, om kärleken, den stora kärleken. Och när kommer den? Det finns så mycket man undrar över. Det finns så många frågor. Många utan svar. Men vissa kan jag kanske få svar på någon gång men det skapar nya frågor med nya svar.
Har haft en ganska konstig vecka. Varit lite sjuk och lite nere. Tyvärr. Men något har man väl lärt sig av detta också. Än så länge har denna vecka varit bra. Har hunnit med både hockey och luciaövning. Nu på kvällen hittade jag Charlotta på stan och följde med henne hem på lite te. Mycket djupt och givande samtal som fick en att tänka till. Hon är så djup, den där Charlotta.
Tänk att det finns så mycket känslor inom mig som måste få komma ut ibland. Det finnd glädje, sorg och ilska. Ibland tror jag att en del känslor kommer ut på fel sätt. Så att det sårar andra människor. Man borde tänka sig för innan man öppnar munnen för att säga något. Men ofta hinner man inte det och då kommer det ord som man inte menar eller inte har tänkt att säga. Hur kan det vara så? Jag tror att man måste bearbeta sina känslor och se varifrån de kommer för man är ju arg av någon anledning, varför? Man kan vara ledsen av någon anledning, varför? Att tänka till och fundera på varför man känner som man gör. Och kanske behålla känslan för sig själv så ingen annan kommer till skada av den. Tills man har rett ut den. Varifrån den kommer och varför man känner så.
Jag är nog grymt dålig på att hålla känslor för mig själv men det bara bubblar upp. Jag hinner inte stänga munnen. Hinner inte tänka till. Vilket jag borde göra, för både min och andras trevnad.
Jag menar inte att man inte ska visa sina känslor, för det ska man och det är viktigt. Men om det på något sätt skulle såra andra människor att man är arg, fast inte på dem, då kanske det är bäst att hålla känslan inom sig och ta reda på varför man känner som man gör. Det är nog dagens lilla tips.
Serve the Lord with gladness
Come before His presence with singing
Ps 100:2
Har haft en ganska konstig vecka. Varit lite sjuk och lite nere. Tyvärr. Men något har man väl lärt sig av detta också. Än så länge har denna vecka varit bra. Har hunnit med både hockey och luciaövning. Nu på kvällen hittade jag Charlotta på stan och följde med henne hem på lite te. Mycket djupt och givande samtal som fick en att tänka till. Hon är så djup, den där Charlotta.
Tänk att det finns så mycket känslor inom mig som måste få komma ut ibland. Det finnd glädje, sorg och ilska. Ibland tror jag att en del känslor kommer ut på fel sätt. Så att det sårar andra människor. Man borde tänka sig för innan man öppnar munnen för att säga något. Men ofta hinner man inte det och då kommer det ord som man inte menar eller inte har tänkt att säga. Hur kan det vara så? Jag tror att man måste bearbeta sina känslor och se varifrån de kommer för man är ju arg av någon anledning, varför? Man kan vara ledsen av någon anledning, varför? Att tänka till och fundera på varför man känner som man gör. Och kanske behålla känslan för sig själv så ingen annan kommer till skada av den. Tills man har rett ut den. Varifrån den kommer och varför man känner så.
Jag är nog grymt dålig på att hålla känslor för mig själv men det bara bubblar upp. Jag hinner inte stänga munnen. Hinner inte tänka till. Vilket jag borde göra, för både min och andras trevnad.
Jag menar inte att man inte ska visa sina känslor, för det ska man och det är viktigt. Men om det på något sätt skulle såra andra människor att man är arg, fast inte på dem, då kanske det är bäst att hålla känslan inom sig och ta reda på varför man känner som man gör. Det är nog dagens lilla tips.
Serve the Lord with gladness
Come before His presence with singing
Ps 100:2
Kommentarer
Trackback
