Elsa Maria

Denna veckan har hittills varit bra. Var på arbetsförmedlingen i måndags och blev inskriven i jobbgarantin för ungdomar. det menas med att jag regelbundet måste gå dit typ varannan vecka eller så och sen får jag pengar! Jag är överlycklig, visst det är inte mycket men det är ju något i alla fall. Sen ska jag söka ett jobb till idag eller imorgon. Jag tror på att det är på gång nu. Snart så ska jag ha ett jobb.

Jag är så pepp på jul och lucia nu..
Igår var jag och julpynthandlade hela dagen med min nya vän Anna. Det var så sjukt mysigt. Åkte in till stan vid typ halv tolv. Sen gick vi i typ sex timmar i stan, på ikano/ikea och maxi. Vi hittade julgranskulor, julgran(!) och annat smått o gott. Vi kom på att vi är fruktansvärt lika vi två. Som en tvillingsjäl eller själsfrände eller vad man säger. Vi var sjukt flummiga så folk som mötte oss måste trott att vi var ganska konstiga. Men vi har roligt i alla fall. Fick hälsa på hemma hos Anna och träffa hennes söta katt Cocos. Den är lika vit som Moses är svart. Jag skulle döpt Moses till Lakris istället. Hade passat bättre. Men en helt underbar dag med Anna, min nya vän.
Framåt kvällningen var det luciarepetition. Det gick bra men jag var fortfarande sjukt flummig så jag och en tjej till höll på att kikna av skratt för båda sjöng fel eller andades på samma ställe. Efter repet gick jag till frälsiskören Joyful Voice och satt och lyssnade på dem. Jag har ju inte kunnat vara med den senaste tiden. Det lät sjukt bra. Efteråt följde jag med Johannes och och köpte ägg. När vi gick mot hans gruppboende Svalan (väldigt internt), vem mötte vi då? Jo, Isak som jag jobbade med i somras på Öland. Vi ses i Linköping på Repslagaregatan av alla ställen. Han är ju annars i Sthlm och gör lumpen. Sjukt kul och sjukt skumt. Vi stod där och pratade fina minnen ett tag. Sen gick jag och Johannes vidare mot Svalan. Det skulle bakas och jag var ju tvungen att se över allt så det gick rätt till. Man vet ju aldrig med grabbar :P. Det blev i alla fall riktigt fina brownies. Jag blev trött och for hem.

Men det var en bra dag igår. Jag är så glad för alla vänner jag har. Idag har jag besökt Norrköping och optikern. Luciarep ikväll med. Men först ska mor och jag baka Lussekatter. Sjukt mycket julkänsla på det. Älskar julen. Kom snart!

Btw, Emelie, min älskade morot och närmsta vän har gått och skaffat sig en pojke. Glad :D
Livet är bra underbart ändå..

Idag är jag glad. Det finns så mycket man kan glädjas över. Helgen har varit toppen.
I fredags var jag på ekumeniskt gudstjänst i domkyrkan i Linköping. Det var en sån frid att vara där. Även om gudstjänsten inte var som jag var van vid så var det en sån härlig atmosfär ovh tillbedjan tillsammans med männsikor från många olika samfund. Det var Gud som var central genom hela gudstjänsten. Inte vilket samfund man var ifrån eller vad man har för olika åsikter. Och jag gillar det skarpt. Ren glädje när man gick därifrån. Att få uppleva det där lilla extra. Och jag är så glad för alla vänner jag fått lära känna. Studenter i Linköping som är så underbara. Att få hänga lite och bara vara sig själv.

Igår, lördag var det ungdomsadag i min hemförsamling. Den kallades You Are. Och det var en sådan gudsfrid genom hela dagen. Vilket gör mig så glad. Jag var jätteorolig att allt skulle gå snett. Jag hade satt ihop ett lovsångsteam och vi hade inte hunnit öva ordentligt tyckte jag. Men när vi väl skulle öva första gången med trummisen på eftermiddagen så klickade allt så bra. Det kändes så klockrent. Vi hade en lovsångsgudstjänst på kvällen och det gick så bra. Det var en kör från Vaggeryd som sjöng och en tjej som heter Ida-Maria predikade om att vara en History Maker. Allt flöt på och alla lovsånger passade. Det var en sån närvaro av Gud. Att jag ens kunde vara orolig innan när allt gick så bra. Gud är verkligen god som hör våra böner.

Idag var det gudstjänst och Clas Vårdstedt var på besök. Elin Götborg predikade. Det blev en sån underbar gudstjänst. Så rätt och så bra. Jag är så lycklig. Att få se min församling tillbe och lovsjunga tillsammans. Att be tillsammans. Jag känner en sån frid i hjärtat om att allt kommer att lösa sig. Jag tror på en förändring. Det är nu det vänder. Jag tror verkligen att församlingen längtar efter mer av Gud men de vet inte var de ska börja. Jag vill vara med och förändra. Vi är i en ny tid och vi måste växa. Vi måste bli mer Jesus-lika om vi ska få med fler. Jag vill vara en History Maker. Jag vill leda andra människor till tro. Jag vill att mitt liv ska bli en lovsång till Gud. Jag tror att tiden är inne. Det är dags att förändra.

Jag känner en så stor tacksamhet. Jag är så glad. Idag på gudstjänsten grät jag av lycka. Jag tänker inte ge upp. Det finns så mycket jag kan göra. Om Gud har lett mig så här långt kan han leda mig lite till.

KÄRLEK.

Det snöar ute. Jag blir glad av snö. Jag har tänkt alldeles för mycket de senaste dagarna. Vill njuta lite av livet också. Hoppas att snön kan hjälpa mig med det. Tack alla som peppar mig, det betyder så sjukt mycket. Sitter och skriver en ansökan till ett café. Hoppas verkligen på detta jobb. Vill såå gärna ha det. Gud har väl en plan för mig. Han vet bäst, även om man själv tror att man gör det själv. Men Gud har en tanke. Jag hoppas att vi har samma tanke just nu. Jag vill ha en frid i mitt hjärta, inte flyga runt som flingorna utanför och inte veta vart jag ska. För jag vet ju det egentligen. Varför förstår jag inte det? Varför blir jag så deppig och ledsen när jag egentligen är glad? Det finns många tankar som virvlar i huvudet just nu, precis som alla flingor virvlar där utanför fönstret. Gud ge mig tröst och styrka. För jag vet ju att Ditt hjärta slår i mig.

Tänk att man kan ha så mycket känslor inom sig. Ska det vara bra? Jag tror att jag tänker alldeles för mycket. Om livet med Jesus, om livet med människorna, om kärleken, den stora kärleken. Och när kommer den? Det finns så mycket man undrar över. Det finns så många frågor. Många utan svar. Men vissa kan jag kanske få svar på någon gång men det skapar nya frågor med nya svar.

Har haft en ganska konstig vecka. Varit lite sjuk och lite nere. Tyvärr. Men något har man väl lärt sig av detta också. Än så länge har denna vecka varit bra. Har hunnit med både hockey och luciaövning. Nu på kvällen hittade jag Charlotta på stan och följde med henne hem på lite te. Mycket djupt och givande samtal som fick en att tänka till. Hon är så djup, den där Charlotta.

Tänk att det finns så mycket känslor inom mig som måste få komma ut ibland. Det finnd glädje, sorg och ilska. Ibland tror jag att en del känslor kommer ut på fel sätt. Så att det sårar andra människor. Man borde tänka sig för innan man öppnar munnen för att säga något. Men ofta hinner man inte det och då kommer det ord som man inte menar eller inte har tänkt att säga. Hur kan det vara så? Jag tror att man måste bearbeta sina känslor och se varifrån de kommer för man är ju arg av någon anledning, varför? Man kan vara ledsen av någon anledning, varför? Att tänka till och fundera på varför man känner som man gör. Och kanske behålla känslan för sig själv så ingen annan kommer till skada av den. Tills man har rett ut den. Varifrån den kommer och varför man känner så.

Jag är nog grymt dålig på att hålla känslor för mig själv men det bara bubblar upp. Jag hinner inte stänga munnen. Hinner inte tänka till. Vilket jag borde göra, för både min och andras trevnad.

Jag menar inte att man inte ska visa sina känslor, för det ska man och det är viktigt. Men om det på något sätt skulle såra andra människor att man är arg, fast inte på dem, då kanske det är bäst att hålla känslan inom sig och ta reda på varför man känner som man gör. Det är nog dagens lilla tips.



Serve the Lord with gladness
Come before His presence with singing
Ps 100:2

Jag är sjukt trött, men glad. Jag har haft en riktigt bra helg. Det värmde mitt hjärta oerhört.
Det började i lördags då jag for ner till Jönköping/Huskvarna. Med mig i bilen hade jag min kusin Frida. Vi pratade på, lyssnade på riktig barnmusik från 70-talet och citerade Sunes Jul. Vi var på väg till den stora ITM-återträffen när ITM firade 10 år. Vi kom fram och jag möttes av mina forna klasskamrater. Gissa om jag hade saknat dem. Amanda fick en stor stor bamsekam så mycket hade jag saknat henne. Och Ina med. Det var en riktigt härlig dag med mingel, mat, vänner, spex och tal. Vi var över 300 personer. En sådan fröjd att få vara med om något som detta. ITM finns i mitt hjärta. Och som Peter Sandwall (lärare på ITM) brukar säga: -Vi är alltid ITM:are!


        


Jag sov hos Sofie där vi fick mycket prat å mys på kvällen. Var trött dagen efter. Åkte på gudstjänst tillammans med Walle och Jönsson. Och fick sedan mat hemma hos kollektivet i Bankeryd.
For sedan vidare mot Nässjö för att hälsa på Elin, min älskade Elin. Jag fick en underbar kväll med mat, mys, godis, film, klippning, massage, seriöst samtal och musik. Tack, Elin för det.
Vi tog en slapp morgon och gick sedan runt sjön i Nässjö, kallt å blåsigt men mycket mysigt. Sen var det dags för mig att ta farväl. Åkte hemåt mot LInköping och hockeymatch (min allra första). Det var faktiskt kul. 
Så tqack för denna underbara helg som fick mig att le, skratta och gråta. Jag hr något att sakna och något att se fram emot. Alla vännerjag har betyder så mycket och jag är så glad att ni finns. Ingen nämnd, ingen glömd.





       


Idag är jag också glad för en vän ringde och jag fick hälsa på vänner som betyder så mycket. Jag har fått skratta, flumma och sjunga. Vänner är verkligen det värdefullaste.
Denna helg har varit en resa i tiden, på gott och ont. Jag fick minnas ITM med glädje och sorg. Jag har fått umgås med älskade Elin och minnas allt vi varit med om men ändå blicka framåt.
Jag är inte längre rädd för vad framtiden har att erbjuda. Jag vill stolt gå framåt och lyfta min blick mot himlen.

Whatever one possesses becomes of
double value when we have the opportunity
of sharing it with others.
Bouilly


Det är så sant. Att dela saker med andra kan vara det bästa som finns. Att bara få berätta för någon hur man mår eller vad man gjort under dagen. Att få berätta om den glädjen eller sorgen. Vänskap är en sådan vacker sak. Det finns ju inget bättre än en god vän som lyssnar och förstår.
Ibland är livet verkligen tungt och jobbigt, men det får man väl ta för någon gång måste det ju bli bättre. Man kan inte bara se de negativa utan man måste börja tänka positivt. Det är nog lite det jag försöker med nu. Jag vill inte gräva ner mig i det jobbiga. Jag har redan varit tillräckligt deppig. Nu får det räcka. Jag bad om att få släppa det jobbiga och gå vidare nu i helgen när jag var på ungdomshelgen Följ mig i Ryttargårdskyrkan. Jag  vill gå framåt. Det finns en mening med att hösten blev som den blev. Jag ser den inte nu men om ett par år kanske jag ser den. Jag tror att allt kommer att ordna sig. För Gud har ju allt i sin hand, eller hur?


Count your nights by stars, not shadows.
Count your days by smiles, not tears.
And on any birthday morning,
Count your age by friends, not years.


Idag är det massor med dimma ute. Det har det varit i två dagar nu. Man ser inget annat än vitt. Men det är mysigt om man får vara inne och mysa. Igår var jag dock väldigt duktig för då gick jag till bussen, åkte in till stan och simmade. Det var faktiskt riktigt skönt. Sen fastnade jag hos lite nya vänner där jag åt, lekte med rubiks kub och tittade på film. Dock glömde jag bort tiden så jag missade sista tåget så mor min fick komma och hämta mig. Lite pinsamt, men jag skrattar åt det. Det är väl så det går när man är van att åka egen bil.
Idag blev det ingen simning. Jag har varit hos veterinären med min älskling Moses. Han skulle kastreras idag. Så nu sitter han i mitt knä och är alldeles groggy. Lite lullig efter sövningen. Han har precis somnat igen. Ikväll ska jag in till Linköping på Lucia övning. Det blir kul.

         


Jag har allt ljusglimtar i vardagen. Jag måste ta vara på dem mer. Det känns redan som om jag börjar göra det. För idag är jag glad. Jag mår bra och känner glädje i livet igen.

Kärlek