Elsa Maria

känner mig helt tom. hade ett samtal via facebooks chatt. jag mår så dåligt. varför kan jag inte vara mig själv när jag är bland två olika kulturer? varför gör jag alltid fel i denna persons närhet enligt hennes ögon? jag tänker fel, handlar fel, beter mig fel. och hon vill bara berätta detta för mig så jag kan höra hennes sida. vad var min sida då? jag var helt inställd på en dag i stockholm full med shopping. jag hann inte det jag ville och det gör mig lite pissed för jag är inte så ofta i stockholm. jag fattar inte att jag alltid ska göra fel. gjorde jag egentligen fel då? det vet jag inte. visst att jag hört hennes sida och det var bra att höra, det gör ont, men antagligen var det bra. men så ofta som detta hände och så ofta som vi bråkade. jag fattade aldrig hur det blev så fel jämt. var det alltid mitt fel eller var det hennes också? snacka om att gymnasiekänslan infinner sig. jag menade ju inget illa men ändå blir det bara fel.

jag lever ett annat liv nu. långt borta från gymnasiet. jag vill inte vara den personen jag var då, jag ÄR inte den personen jag var då. men ändå kommer känslan tillbaka. den kommer krypande och gör mig så ledsen. jag trodde jag hade växt, utvecklats och blivit fri från monstret. men tydligen inte. kan jag då någonsin bli fri?
gud hjälp mig nu.